Vintern

 

Vintern är en traditionsrik årstid som våren. Under den mörka tiden av året ägnade man sig framför allt åt hussysslor och till dessa hörde t ex spinneriet.

 

Det anordnades speciella priadky "spinnaftnar" då ungas flickor samlades hos varandra. De som kunde tog med sig lite mjöl, fett och socker för att kunna baka "pankusky/langose" som motsvaraar våra munkar. På kvällen kom även de unga männen på besök och dessa bjöds naturligtvis också på bakelser och efteråt ägnade man sig åt olika lekar. Ofta hittade pojkarna på olika hyss och hindrade flickorna i deras arbete. Flickorna började med spinneriarbetarna vid femtonårsåldern och räknade hädanefter till de vuxna. Många gånger tyckte de att arbetet var tråkigt och då passade de själva på att göra lite hyss. De tog t ex en redan färdigvävd tygbit hemifrån, kastade det ospunna linet i spisen, stal bondens kälke och hade roligt ända till klockan slog nio då alla skyndade hem medan arbetet brann i ugnen. Man fick inte spinna på Katarina-dagen den 25 november, på Ondrej-(Andreas) dagen den 30 november, på Mikulas (Nikolaus) den 6 december och på Luciadagen.

 

Tidigare var det förbjudet att spinna på torsdagar, då man förknippade denna dag med djävulen och inget handarbete fick utföras. Skulle ändå någon spinna fanns det risk för fåren att bli uppätna av en varg eller så trodde man att spinnerskans fingrar skulle börja ruttna.

 

Mikulas (Nikolaus den 6 december)

På "Mikulas"-dagen ägnade man sig framför allt åt spådom som skulle gälla framtida giftermål. Unga flickor gick t ex ut, skakade på en videbuske och sade: "Miklus, Miklus daj mi dobry muz" Översättning: Nikolaus, Nikolaus, ge mej en bra man. Det sades att den man som man drömde om just den natten skulle bli den blivande mannen. Flickorna kastade även kransar på träd och den flicka vars krans fastnade i trädet skulle gifta sig kommande år. Före första världskriget uppträdde "Mikulas" som en gammal gubbe iklädd en päls som var påsatt ut och in, hade runt midjan ett rep av halm och en kobjällra, på huvudet hade han en pälsmössa, även denna ut och in. I handen höll han en käpp, eller en kvast. För att inte bli igenkänd målades hans ansikte svart med kol och beströddes med mjöl. Några flickor följde honom från hus till hus. Där barnens rädsla var mycket stor släpptes man inte in, men när föräldrar ville få lite hyfs på någon rackarunge välkomnades Mikulas som puttade lite med käppen på barnet och uppmanade det att vara lydigt hädanefter. Flickorna gav därefter barnet några nötter för att mildra omständigheterna något, Vid mellankrigstiden kom en förändring att ske. Mikulas blev till biskop som uppmanade till bön och med sig hade han en djävul som skrämde barnen med sin rotting. På 40-talet började mödrarna i hemlighet ge sötsaker åt Mikulas vilken denna i sin tur överlämnade åt de snälla barnen vid hans besök. I mitten av 60-talet började barnen få sina sötsaker i nyputsade skor som på natten till den 6 december ställdes på fönsterbrädet.

 

Lucia (13 december)

Luciafirandet förekom inte bara i Sverige utan även i Slovakien, där det dock hade en annan innebörd.

Återigen var det en dag som förknippades med spådom vilket hade med kärleken att göra. En sed var att flickorna noga sopade sina rum, strödde ut avfallet på vägen utanför och spänt väntade på att få se den deen man som först passerade. Denne skulle bli den framtida maken.

Ett annat sätt att spå användes i byar som Vikartovce och Kravany. Där skulle flickan varje dag mellan Lucia och julafton ta sig en tugga av ett äpple. Innan midnattsmässan på julaftonen åt hon upp resten. Det namn den man hade hon träffade först vid kyrkan skulle även hennes blivande man ha. Ruttnade äpplet innan julafton tog man det som ett tecken att flickan aldrig skulle få uppleva sitt bröllop.

Det var förbjudet att sy, tvätta och spinna på Luciadagen eftersom detta skulle mewdföra olycka. Det arbetades alltså inte, men lektes och skojades desto mer. Nägra av flickorna klädde ut sig till Lucior, på slovakiska lallade "Lucky". De liknade inte alls den svenska Lucian som ju kommer med grace och värdighet. Den enda parallellen man kan dra är den vita klädseln. En slovakisk Lucia kläddes i vita långkalsonger och lindades in i ett vitt lakan. För att dölja ansiktet satte man en sil framför det, eller drog en strumpa över huvudet med hål för ögonen. På huvudet bar hgon en pälsmössa. I ena handen höll hon en tygpåse som innehöll nötter, godis och stekt potatis. I andra handen hade hon en björkkvast. Precis som "Mikulas" gick hon från hus till hus. Hon önskade med lågmäld röst god kväll och frågade om barnen hade varit artiga. De snälla barnen erhöll nötter och godis, medan de stygga endast fick potatis. Lucian kunde gå ensam, men det förekom att flera utklädda flickor gick tillsammans.

 

Den 13 december förknippades också också med häxor. Häxorna förvandlades denna natt till kater och groder, I denna gestalt försökte de ta sig in i ladugårdarna och stjäla kornas mjölk. Detta kunde förhindras om bonden med en välsignad krita och vitlök ritade ett kors på stalldörren kvällen innan. På Luciadagen fick inte ett enda föremål lämna huset eller lånas ut, för man trodde sig då åkalla olycka över gården.

 

Tron på häxor lever än idag kvar i några byar hos den äldste generationen. I en by vid namn "Vikartovce" lade man under julgranen husbondens gamla hatt, med vilken man innan första plogningen torkade av kreaturen så att de skulle klara sig från sjukdomar. Innan hela familjen satte sig vid bordet gick husbonden til stallet, gav varje kreatur en kaka med vitlök och stänkte på dem en grankvist doppad i vigvatten. All fjäderfä fick kokta ärtor för att värpa bättre. Innan bonden lämnade stallet gjorde han ett kors på stalldörren för att hålla häxorna borta,

 

Julbordet skulle vara väl förberett, för ingen hade lova att resa sig från bordet medan måltiden pågick. I några familjer delade man på ett äpple så att varje familjemedlem fick en bit. Detta sågs som en symbol för familjens sammanhållning. Mot slutet av måltiden gjorde modern med ett finger doppat i honung ett kors på döttrarnas pannor. Av detta skulle de bli snälla och omtyckta av pojkarna, Fadern delade ut nötter, äpplen, fikon och karameller till barnen. Familjen bad tillsammans och måltiden avslutades med att man gick runt bordet tre gånger.

 

Fram till midnattsmässan fick man sysselsätta sig efter eget intresse. Ungdomarna försökte spå sin framtid genom att sätta en ljusstump i ett valnötsskal och lägga detta i ett fat med vatten. Beroende på hur det rörde sig skulle det framtida livet se ut. De gamla räknade plommonkärnor för att få reda på hur länge de hade kvar att leva.

Ungdomar och äldre barn gick genom byn och sjöng julsånger under fönstrena. Husmödrar gick ut ut husen och bjöd sångerna på kakor, korvar, rökt kött och brännvin.

Det var inte tillåtet att sova i sängen under julen. För de som ville lägga sig gjorde man i odning en säng av halm som täcktes med mattor. Detta kan ha varit en symbol för krubban. För cirka 80 år sedan försvann denna sed.

 

Stredý den (Julafton 24 december)

Minst sagt tidigt kan man säga att husmödrarna steg upp när de klockan 2 började baka kakor, bullar och andra sorters bakelser av deg som redan var förberedd dagen innan. Den tidiga uppstigningen skulle inte bara vara till för att uppfylla de förbestämda arbetsuppgifterna utan motiverades också med att husmodern skulle vara pigg och flitig under hela det kommande året.

Omkring klockan 6 började små pojkar gå runt från hus till hus och genom små verser önska alla en trevlig jul. Som belöning fick de en kaka och en peng. Målet var att besöka så många hushåll som möjligt innan solen gick upp. En vers kunde se ut på följande sätt:

 

Vinsujem, vinsujem,

Na peci, kolace cujem,

Dajce ich dofu,

zjeme ich spolu.

 

Fri översättning:

 

Jag önskar er lycka

Jag känner doften av kakor från spisen

Ta fram dem, så äter vi

upp dem allesammans

 

Efter de sista orden tog pojken ett litet skutt så att pengarna i fickan klingade. Detta skulle uttrycka önskan om att det aldrig skulle saknas pengar i huset.

Till de typiska maträtterna på julafton hörde ärtsoppa, kokta frukter som t ex plommon, äpplen eller päron och "lokse" vilket var en slags bakelse som efter avkylning bröts i små bitar, beströddes med vallmofrön och till slut hälldes varm plommonsylt över det hela. Bordet täcktes med en vit duk och ovanpå bordet hängdes en liten gran smyckad med äpplen, nötter och i folie inlindat godis s k "salonky". Efter andra världskriget började man smycka stora granar vilka fick stå i ett av hörnen i rummet.

 

Julaftmosfären förstärktes genom att man bakom tavlor vid fönster och på dörrarna fäste grankvistar. Innan traditionen mad julgranan kom använde man en kärve som ställdes på bordet. När julgranen intog den platsen placerade man nägra klasar under duken. I vissa delar av landet lade man t ex potatis direkt under julgranen.

 

juldagen den 25 december fick man inte gå någonstans förutom till kyrkan och man fick inte göra någonting annat än att sköta om djuren. All mat som blev över från julafton åt man up på juldagen.

 

Den 26 decemberStefan har namnsdag togs allt bort från bordet, rummet städades och halmen bars ut. Den här dagen började "Betlehems" pojkar, svensk motsvarighet till stjärngossar utklädda til herdar gå från hus till hus och spela upp en liten teaterpjäs i vilken man framställde Jesu födelse. Detta spel uppfördes ända till den 6 januari, då det var dags för de tre vise männen att visa upp sig. Även detta var småpojkar, utklädda till de heliga tre kungarna som endast den dagen bjöd på ett annat spel.

 

Silvester (Sylvester 30 december)

Innan Televinkens tid gick man och lade sig tidigt. Vid midnatt ringde kyrkklockorna. Många gick till kyrkan, bad och gick därefter hem igen. På vägen hem bankade man på vänners fönster för att önska dem ett gott nytt år. Om det inte öppnades började man sjunga för full hals:

 

Stanj rok zisiel a nový nastal,

Ked nescete otvoric, spice do rana

 

Fri översättning:

 

Det gamla året har flytt, det nya har

nu kommit

Om ni inte vill öppna, så sov till

i morgon bitti.

 

Na Nový rok (Nyårsdagen)

Tidigt på morgonen började pojkarna åter gå från hus till hus för att önska alla ett gott nytt år. Vid de sista orden tog man ett litet hopp för att få lite pengar i fickan, Äldre pojkar fick brännvin som tack för önskningarna. De vuxna stannade oftast hemma på nyårsdagen, men idag är det vanligare att man besöker varandra på nyårsdagen. Den här dagen börjar också "knazská koleda", den s k husvigningen på nyårsdagen vid vilken prästen kom till för att välsigna familjen, djuren och huset. På dörren skrev bokstäverna G, M och B och året då huset välsignades (Bokstäverna är början på de tre vise männens namn: Gaspar, Melchior or Baltazar.) Nästa års välsignelse skull se ut på följande sätt

 

20+G+M+B+12

 

På bordet låg för prästen förberedda pengar, lite korn och två till tre nävar linfrön. Husmodern lade också pengar under bordsduken så att man alltid skulle ha pengar i huset. När prästen gått, tog husmodern på sig bordsduken vilken sades ha magisk kraft som skulle föra med sig att linskörden blev stor. En ung flicka i hemmet som ville gifta sig så fort som möjligt skulle sätta sig på den plats prästen suttit.

 

Ännu ett traditionsrikt år har gått mot sitt slut och ett nytt står för dörren.