Sommaren

 

Maje (majträden)

 

Sommaren har kommit och allt som kan spirar och glädjer sig åt att den annalkande solen och värmen. Det sades att barn födda i månaden maj skulle bli väldigt lyckliga, men eftersom träden hade vita blommor skulle de redan tidigt bli gråhåriga.

Växter och träd spelade en stor roll då många av dessa ansågs ha en skyddande funktion. Just det som växte i majhade en särskild kraft i sig, Ordet maj förekommer i hela Europa, även hos folk som inte har de romerska benämningarna på månaderna. "Majé" s k majträd var kända redan under antiken, Grekerna, etruskerna, romarna och andra antika folk ställde på viktiga byggnader små träd som skydd mot onda andar och sjukdomar. Det äldsta skriftliga intyget om resandet av majträd härstammar från året 1255. I ett område kallat Cachy reste man första maj ett litet träd som ära och välvilja framför kyrkan, rådhuset och framför hus av uppskattade personer. Härifrån var det inte långt til tanken att sätta ett träd fram för en beundrad flickas hus.

 

På 1500-talet gällde det som en stark kärleksförklaring att få ett majträd planterat framför huset och det stiftades t o m en lag vilken godkände ett äktenskap som hade löftet till kärlek och trohet och ett planterat träd i grunden. Vid löftet fannas inga vittnen, så majträdet fick tjäna som synbar bekräftelse.

 

Så småningom ändrades denna sed och behöll inte fullt så starkt den allvarliga undertonen, Även detta ären tradition som kan spåras i hels Slovakien i många olika varianter,

 

Man kan dela in denna sed i tre varianter:

 

a) I vissa områdebn planterade ynglingen ett träd bara för den flicka han tyckte om

b) I andra områden var träden en gemensam gåva från de unga männen till alla flickorna i byn

c) I det tredje möjliga fallet fick alla flickor ett majträd, men den som redan hade en fästman fick ett annorlund.

 

Detta gjordes i hela Slovakien och det åt många höga och raka träd med vackra trädkronor till denna dag och därför försökte man på 1800-talet införa ett förbud mot denna tradition. Det första förbudet kom året 1770 från Bratislav, men man nådde inte alls den effekten man hade väntat sig, 1792 och 1830 kom nya lagar och deassa respekterade man famför allt i större städer, där seden så småningom försvann, I byarna på landet höll man dock fast vid den desto mer.

Träd sattes framför den kärastes fönster ibland under dans och drickande. Det hände att man framför en otrevlig persons hus ställde en gammal kvast istället för ett fint smyckat träd.

För det mesta sattes träden på natten tii den första maj och flickorna var otåliga att få se om de hade fått ett eller inte!

Som tack fick pojkarna några slantar, dricka och flera svängom i dansen på kvällen.

 

Letny slnovrat (midsommar/sommarsolståndet)

Omkring den 21 juni när solen når sin högsta punkt och får vi den längsta dagen på året. Sol- och elddyrkan vet man har förekommit i hela världen, så även i Slovakien.

Firandet av sommarsolståndet var en av årets viktigaste händelser ända fram till kristendomens början. Det finns många källor, bl a arabiska, grekiska och bysantinska som beskriver slverna som ett soldyrkande folk.

1128 upplevde biskopen Oto av Bamnerg an sådan "teny slnorat" och han beskrev det hela so ett väldigt stort firande med spång och dans natten igenom. Man antar att festligheterna dröjde några dagar. Så sent som på 1500-talet skrev den bysantinskr författaren Chalondylas att man "för inte så länge sedan stutat dyrka sol och eld i Prag". Elden stod i medelpunkten av cermonien vid firande av sommarsolståndet.

 

Det anlades brasor runt vilka inte bara ungdomar utan även äldre män och kvinnor satt tillsammans,. De sjöng, dnasade och några djärva prövade hoppa över elden. Än idag firar man midsommar på det sättet och jag har själv haft turen att få vara med om en sådan fest i Piestany.

I människornas tro hade elden en magiskt renande och sjukdomsförebyggande funktion. Förestäkllningarna om solens sänkning från den högsta punkten på himlavalvet åskådliggjordes genom brinnande trähjul som rullades ned i dalen från kringliggande höjder. Genom solens dyrkande skull man uppnå en mera fruktbar jord.
Sommaren och hösten var inte så traditionsrika årstider. Detta berodde på folks sätt att leva under dessa månader, då det framför allt gällde att arbeta mycket och säkra skörden för den annalkande vintern.