Hösten (Jesen)

 

Dozinsky (skördefest)

 

Traditionerna man hade till hösten var som tidigare redan nämnts inte så många, men innebörden hade däremot en större vikt än hos många andra seder eftersom det gällde den för folket så betydande insamlingen av skörden.

Från 1100-talet finns det ett mycket värdefullt dokument som beskriver ceremonier under skördetiden från det slovakiska området runt Nitra.

 

En anonym arabisk författare beskrev i en bok som han kallade "Vägarnas och ländernas bok" om de upplevelser han hade hos Slaverna. Tyvärr gick orginalet förlorat, men många andra arabiska författare anknöt i sina böcker till det bl.a Abu Ali Mohammed ibn Rusta som i ett eget verk kallat "Ädelstenarnas bok" skriver om slaver över vilka furstarnas furste Svätopluk I (870-894) regerade. Han nämnde att slaverna oftast sådde hirs (Preso) och när skördetiden kom lade de frön i ett durkslag , lyfte upp det mot himmelen sägandes följande ord: "O Herre Du ger oss förutsättningar till livet, o giv oss, att den här skörden må bli den rikaste."

Svätopluk införde kristendomen i riket Stormähren, men det tog lång tid innan den fick fotfäste hos folket som höll fast vid sina hedniska ritualer. Under första hälften av 1200-talet beskrev en dansk historiker vid namn Saxo Grammaticus skördefesten hos baltiska slaver på ön Rügen i staden Arkona som länge motsatte sig kristendomen.

Det fanns på ön ett ofantligt tempel i vilket en staty i övernaturlig storlek av guden Svatovic stod.

Han avbildades med fyra huvuden med ett ansikte mot vardera väderstreck. I den högra handen höll han en bägare gjord av horn och smyckad med olika metaller. Inte långt från statyn fanns tyglar, en sadel och ett vackert utsmyckat svärd. Utöver prästerskapet som skötte om Svatovits vita häst skyddades templet av trehundra beväpnade riddare. Dagen innan skördefesten sopade översteprästen rent templet som var förbjudet att beträda för andra.

 

När han ville andas var han tvungen att springa ut ur templet för att icke befläcka gudomen med mänsklig andedräkt.

 

Från hela ön kom människor till Arkona för att offra kreatur och delta vid festligheterna som anordnades.

Översteprästen tog bägaren som fanns vid statyns hand och granskade noga mjöden som fanns där. Hade vätska dunstat så spådde han ett dålgt skördeår och uppmanade folk att anlägga förråd och vara sparsamma. Fanns däremot tillräckligt med mjöd i bägaren så skulle det bli en rik skörd.

 

Den gamla mjöden hälldes ut vid statyns fötter och bägaren fylldes på nytt. Den här gången bjöd översteprästen bägaren til guden med en bön om att den skulle folkets ägor och garantera landet segrar. Ef6ter bönen drack översteprästen i ett svep upp mjöden , fyllde återigen bägaren och placerade den åter i statyns händer. Efter denna ritual togs det fram en stor honungskaka bakom vilken översteprästen gömde sig. Därefter frågade han invånarna om de kunde se honom. Svaret var alltid nej, varpå han önska att få gömma sig bakom kakan nästa år igen. Symboliken i det hela var att han varken önskade sig själv eller någon annan döden utan en ännu bättre skörd nästa år. Till slut uppmanade han befolkningen att högakta gudomen och frambringa offer. Svatovit skulle beloöna dem för detta. Resten av dagen åt och drack man så mycket som möjligt då även detta var en del av folkets fromhet.

Svatovits helgedomar fanns utspridda över hela landet i enklare utformningh. De fanns också i de slovakiska områdena, men gnom den påtvingade kristendomen var alla deniska seder strängt förbjudna, De första cermonierna som måste ge vika för kristendomen var sådana som samlade folk till stora fester för att ära hedniska gudar. För att undvika förföljelser och straff flyttades vissa ritualer till en anna tid och utfördes endast i de enskilda hemmen.

 

Det finns flera seder och bruk som utfördes i vilka man kunde spåra den hedniska kulturen. Dessa gav alltid uttryck för två saker: glädjen över den nya skörden och strävan till ännu rikare skördeår. Det tillkom även handlingar som gav uttryck för vidskeplighet. I sydvästra Slovakien band räfserskorna (skördearbeterskorna) ett rep runt ett plommoträd och dase följande ord: "Nech teba slivka kriza bolia, ale mna nie!" Översättning: "Må du plommonträd ha ont i ryggen och inte jag!".

 

I viss delar av Slovakien var det mycket viktigt hur man lade den första kärven i ladan. I gemar t ex bar husbonden de första kärven med klasarna pekande framåt så att inte mössen skulle hitta dem, I Otova lad man den första kärven i ladan före solens uppgång eller tog tre små stenar och knackade tre gånger i varja hörn till samma ändamål.

I andra byar lade man växter som var välsignade umder den första kärven även detta till skydd mot gnagare men också mot eld och åska.

 

Skördetraditionerna varierade beroende på bondgårdens storlek. Om en bonde klarade hela skörden själv lät han mala det första skördade sädeslaget för att sedan efter det utförda arbetet kunna tillaga en maträtt med det nyvunna mjölet. Han delade med sig med grannarna runtomkring. Den här seden uttryckte önskan av att under året ha mat i överflöd.

 

I vissa bondgårdar fanns slåtterkarlar och husmoderns uppgift var att hålla dem med mat vid en given tidpunkt. Hölls inte den möttes hon med hånfulla sånger som fanns i överflöd! Särskilda bruk formades på stora herrgårdar dit slåtterkarlar från mindre fruktbara områden kom. Det kom inte bara vuxna utan även flickor och pojkar som knappt gått ut skolan, Pojkar i tonåren räknades som "halvkarl" och utförde en slåtterskas arbete. I den oftast främmande miljön sökte de halvvuxna barnen en vän som kunde hjälpa dem att orientera sig på det nya stället- De kom gemensamt överens och att sluta vänskap och som tecken delade man med sig av det sparade brännvin man fick till maten. Flickorna köpte för sin första lön presenter t ex rosetter, sjaletter till varandra. Denna skördegemenskap varade livet ut.

 

Skördens sista kärve tillskrevs också magiska krafter. I byn Limhova hängde man sista kärven i ladan och när kreaturen insjuknade gav man den som medicin åt dem.

Efter sista skördelasset gick ofta slåtterkarlar och slåtterskor i ett tåg och bar en skördekrans. Denna bars antingen i händerna eller sattes på huvudet av en flicka, De anmälde sin ankomst till husbonden med glada sånger och väntade sig ett gästabud som helst skulle innehålla bröd bakat av det nya mjölet. Husmodern tog emot kransen och hände den på en lämplig plats, där den satt kvar till nästa skördeår.