FÖRORD

 

Redan som liten fick jag lära mig en del av alla de otaliga traditioner som brukades i min mors hemland Tjeckoslovakien.

 

Ursprungligen kommer hon från en liten by som heter Spisska Belá och ligger strax nedanför de vackra Tatrabergen. Här i Sverige beslöt hon sig för att grunda ett eget litet slovakiskt hem och det lyckades hon med i allt vad det innebär.

 

Jag fick lära mig språket, många slovakiska folksånger, vackra dikter och sagor vilket till följd att känslan för Tjeckoslovakien oss dess gamla bevarade seder växte sig otroligt starka inom mig. Det var säkert inte lätt att upprätthålla den egna kulturen i ett främmande land vilket naturligtvis också har många bruk familjen anammat under årens lopp.

 

Idag är min mor väldigt tacksam för den otroliga skatt hon lämnade över till mig i och med den slovakiska kulturen och jag är väldigt glad och stolt att få göra ett arbete om den och sprida de kunskaper jag har vidare, även om det bara är en liten bråkdel. Innan jag började med arbetet hade jag ingen aning om att det fanns så ofantligt många traditioner, särskilt under årstiderna vår och vinter, och det var inte alltid lätt att gör ett urval.

 

Själv har jag ofta besökt Tjeckoslovakien och vem vet, om några år, om utvecklingen går framåt som nu, kanske jag slår rot där och på det sättet får det lilla fröet min mor satt, att gro i mitt framtida hem, där jag kan föra kulturarvet vilket ligger mig varmt om hjärtat vidare.

 

Jag vill framför ett varmt tack till vänner och bekant i Tjeckoslovakien vilka hjälpt mig att hitta de rätta broschyrerna och böckerna till arbetet. Själv är jag glad över att ha fått en djupare inblick i mina förfäders liv och jag samtidigt fått övning i både det svenska och slovakiska språket.

 

Barkarby 1991

Anna-Kartarina Schatzl

 

PROLOG

 

Kartan visar den östra delen av Tjeckoslovakien som kallas Slovakien, vars befolkning har behållit ett eget språk (slovakiska) och en säregen kultur. I samband med de slovakiska traditionernas sammanställning ställde jag mig frågorna:

 

1) När lades de första grunderna?
2) Påverkades de av andra etiska grupper?
3) Vad är egentligen en tradition?

 

Som svar på den första frågan fann jag att de gamla traditionerna från de senaste århundradena vi känner till idag har en lång historia bakom sig. Redan jägarfolken firade sommarsolståndet och hade ceremonier (obrady) vilka skulle hjälpa dem att få en bra skörd, behålla hälsan eller nå fram till ett satt mål som t ex jaktlycka. Bland dessa fanns kvinnor och män som ansågs ha förmågan att ta kontakt med de döda och vinna deras gunst. Det var med jägarfolken de första kulturerna och ceremonierna föddes och dessa lade grunden till magin.

 

Som svar på den andra frågan vill jag ge några exempel:

Historia anteckningar från byar mellan floderna Poprad och Hornad visar att en stor del av befolkningen där tillhör en tysk etnisk folkgrupp som kommit till detta område under andra hälften av 1200-talet. Den livnärde sig på jordbruket.

Under 1600-talet kom de sista invandrarna vilka var valakerna, som bodd i Valakiet, en landsdel i Rumänien mellan Donau, Sereth och de Transylvanska alperna. Valakerna som bosatte sig i Slovakien var fåraherdar och uppfödare av nötkreatur. Dessa båda etniska grupper var hela tiden i kontakt med den slovakiska befolkningen. De assimilerades och fr o m 1700-talet skrevs de flesta historiska anteckningar på slovakiska.

 

I det slovakiska språket finns vissa ord av romanskt ursprung som t ex "valách" vilket betyder fåraherde eller "valaska" vilket är en slags stridsyxa. Spår av det tyska språket kan hittas i olika lokala dialekter. Ordet "gmin" härstammar från det tyska Gemeinde" (kommun/församling), "ficha" från "Fichte" (gran), "braudigan" från "Bräutigam" (brudgum) och "brauta" från "Braut" (brud),. Genom de olika folkslagen påverkades inte bara det slovakiska språket utan även det kulturella livet.

 

Att ge en klar definition på vad en tradition är visade sig inte vara så lätt. Traditionerna har alltid varit en form av kommunikation, ett rättesnöre på hur människor skulle förhålla sig i olika situationer. De stabiliserade förhållanden mellan människor, män även människors förhållande till naturen och djuren.

Den äldre generationen sökte genom traditioner ta kontakt med över övermänskliga väsen och nå övernaturliga krafter. Symboler spelar en stor roll vid olika ritualer och dessa användes dom tecken för något man vill ge uttryck för.

Magin fyllde också en viktig funktion. Man trodde t ex att man skulle få fina vita kålhuvuden och kvinnorna när de gick för att hämta dem på huvudet bar vita sjaletter. Det man önskade uttryckte man även genom olika gester, pantomim, genom dans och dramatik.

Köpta kreatur torkade man av med tjocka dunkuddar så att de skulle bli välnärda och få frisk efterkomma.

Det man ville uppnå kunde man även uttrycka genom enkla ord och i vissa fall även små dialoger.

När det t ex plockades lin frågade de förbipasserande: "Vad plockar ni?" De plockande svarade: "Vi plockar silke".

Med dessa uttryckte man önskan att lintråden skulle vara jämn och mjuk precis som en silkestråd.

Genom vissa ceremonier trodde man sig få kraft att läka, skrämma iväg oväder, eld och onda makter, men även kunna bedriva kärlekstrollerier.

 

Böner hörde också till traditionen och genom den vände man sig direkt till Gud med önskemål eller lovprisande.

Olika offer frambringades också. Människooffren som fanns bland de äldsta kulturerna ersattes med offrandet av mat som t ex nötter, honung, ost, bröd och ägg. För människorna var tron väldigt viktig och närvaron av bortgångna var något man trodde väldigt mycket på.

Traditionerna gav å ena sidan uttryck för positiva känslor som t ex glädje, men var å andra sidan förknippade med rädslan för naturkrater som eld, vatten och vissa växter.

Se in i framtiden är en önskan som många folk har haft och man trodde sig även kunna göra detta genom vissa seder. Man ville framför allt få väderutsikter, veta när vintern skulle komma och hur länge den skulle vara. Man iakttog noga hur djuren (framför allt fåglar och småkryp) förhöll sig, men betraktade också olika växter.

 

Fanns det t ex mycket KarlJohan svamp skulle det bli lite potatis. Genom noggranna studier av naturen under bestämda dagar kunde man se hur skörden skulle bli, om epidemier eller krig hotade och få reda på prisernas rörlighet. Eftersom dåtidens människor var starkt bundna till naturen såg de året som en cirkel vilken varken hade början eller slut. Idag ser vi det som självklart att vi har fyra årstider, men förr hade man i vissa områden framför allt två: sommaren och vintern. I andra fanns det ända upp till fem olika årstider.

 

Inte att förglömma är lekar och "zabavy"(förnöjelser) av olika slag. Olika högtidliga ceremonier, som dop eller bröllop hade alltid en bjudning med sång, musik och dans som följd. Traditionerna tjänade till avslappning efter hårt arbete och genom dem kunde man ge utlopp för känslor och då framför allt glädjen till livet. Förr höll hela befolkningen ihop på ett annat sätt än idag. Dagarna då arbete var förbjudet ägnade man sin tid åt varandra genom ömsesidiga besök och grupplekar som inte skulle utesluta någon.

 

Traditionerna skulle leda till allas bästa.

 

Att få ihop alla Tjeckoslovakiens traditioner i dess otaliga varianter skulle i stort sett vara omöjligt.

Målet med det här arbetet är att visa en del av all den rikedom som finns i den slovakiska kulturen. Många av dessa traditioner hör idag till det förflutna eftersom dagens levnadssätt i mycket skiljer sig från det man hade förr.

Traditionerna, vilka är karakteristiska för deras skapare och utövare kan även i framtiden berika helgdagarnas stunder i vårt liv vilket inte är att förglömma.